Tänk va mycket man kan oroa sig för. Oroar mig ständigt för olika saker som har med parveln att göra. Har inte känt lika mycket sparkar idag som tidigare dagar och börjar direkt oroa mig. Ringer såklart hjärtat som lugnar mig och får rätsida på mina tankar. Vad hade jag gjort utan honom? Antagligen oroat mig mer och i oändlighet. Antar att bebis är aktiv olika mycket olika dagar. Det är ju tre veckor kvar innan vi ska till barnmorskan och får lyssna på hjärtljuden. Det ska bli skönt att få komma dit och kolla så allt är ok. Sedan är det ju besök där var tredje vecka fram till vecka fram till vecka 31 (om jag inte minns helt galet, ja ni vet, det där med att vara virrig) och sedan är det varannan vecka.
Börge har fortfarande inte kommit hem. Vi börjar nu inse verkligheten om att han kan ha blivit påkörd eller att räven har tagit honom. Vi tror inte att han kommer åter. Det känns tungt och saknaden är fortfarande väldigt stor. Ejlert letar inte lika mycket längre och har nog vant sig vid att vara själv. Han tycker nog att det är lite skönt för nu får han all uppmärksamhet och får mysa och gosa hela tiden :) Men när bebis kommer så blir det ju mindre gos och mys med honom från oss båda. Han kommer nog blir avundsjuk, så vi får verkligen se till att han känner sig ompysslad också.
/Annika
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar